Ok, Ferdi reagerade lite mer lungt, lite mer coolt, med ett stort belåtet leende, men lyckan var total! Nu ligger diplomen klara här på kontoret och bara väntar på att bli utdelade.

De har kommit att bli oss så kära dessa elever. Det är ju så med varje klass, att "det är nåt speciellt just med de här".. och så är det ju, för varje klass får ju sin egen prägel. Jag är så stolt över dem! Så tacksam över att få lära känna dem, så glad över att de vill dela samma liv som oss!
Så jag kommer att glädja mig järnet med dem och deras familjer ikväll, häpna över att missionshistoria skrivs i Rodopibergen en enkel söndagskväll i augusti, och se framemot vilka mirakler Gud kommer att göra genom deras händer och liv åren framöver!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar