När jag blir för trött blir jag oerhört känslig. Minsta lilla pik, kommentar eller kärleksyttring för den delen kan få mig att gråta floder och det känns som om jag ska gå sönder på insidan. Dramatiskt värre, men så är det. Jag kände att det var på gång idag, så jag stängde dörr'n, drog filten över huvudet och somnade på några sekunder.
Nu är jag piggare, fortfarande seg efter äventyret, men nu är det dags för hockeyfinal via sr.se och kvällsplugg! Imorrn ska vi döpa både Jifkas man (!!!!!!!!!!!) och hennes dotter! Äntligen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar