Har suttit framför en varm brasa ikväll och lyssnat till makalösa livsöden. Två av våra bibelskoleelever har vuxit upp på barnhem, bortvalda av föräldrarna och utan familj och släkt som bryr sig. Övergivna av världen.
En av dem har hittat sin mormor och lite släkt här i Velingrad. Därför är han här. En av hans kusiner tog med honom till oss. "Det här är Peter. Han ska döpa sig.". Nu bor han hos oss, har börjat bibelskolan och pillade nervöst på sin nya frisyr medan han tyst berättade sin story. "Jag kommer aldrig att kunna förlåta. Aldrig."
Vensi bokstavligen talat ramlade genom vår dörr idag vid lunchtid. "Är det här bibelskolan är? Får jag börja? Jag vill börja." Hans historia är om än värre. Barnhem, slagsmål, snatteri, tiggeri. Han har en lista på församlingar där han sökt hjälp och en utsträckt hand. Ingen har kunnat hjälpa. Velat hjälpa. Lite mat för dagen, men fått sova ute på natten. Sedan december har han sovit på olika tågstationer runt om hela Bulgarien. Nu har han flyttat in hos oss. Han tittade blygt fram under luggen på sitt långa, ovårdade hår när Janco berättade för honom att här finns en familj, ett hem. En utsträckt hand.
Två livsöden som är på väg att bli förändrade för alltid. Det är det här allt handlar om. Evangelium in action. Guds kärlek som verkar genom människor. Det må vara rått, skitigt och lukta illa. Men det finns knappt något vackrare eller renare än just det här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar