Tack å hej för mig!

Sitter hemma hos Elin och Simon Tullberg och har precis ätit frukost. Om några timmar lyfter mitt flyg från arlanda tillbaka hem till Bulgarien. Många frågar mig var "hemma" är, Sverige eller Bulgarien, och jag brukar svara båda, för så är det ju. När jag började blogga för massa år sedan skrev jag ner mitt "motto" på presentationen: "Mitt hem är varhelst människor öppnar sina hjärtan för mig." och så är det verkligen.

Tårar av tacksamhet rann ner för kinderna i bilen på vägen hem från flygplatsen imorse när jag hade skjutsat vår bulgariska vän Ralitza till flyget. Tacksamhet över allt som jag fått i livet, över vännerna, över familjen, över äventyren och glädjen. Och jag förstår inte riktigt hur det har gått till! Att jag får vara vän med människor som Emma och Andreas, Walter och Linda, Johannes och Maria, Ylva och Tommy, Martina och Peter, Elin och Simon.. ja ni vet.. jag har räknat upp dem förr.. Sådana urstarka, integritetsfasta, glada, underbara gudmänniskor och medmänniskor. Å så får JAG vara med där på ett hörn.. jag förtjänar det inte, men får ändå hänga med liksom.. Helt otroligt.

Det var så skönt och roligt att vara hemma hos mamma, vilken semester jag haft! Men nu är jag så taggad att åka hem till min familj i Bulgarien! Jag är fylld med tro inför hösten, en ny bibelskoleklass, husförsamlingar som bara kommer att knaka iväg, mirakel som vi inte sett förr, ännu starkare gemenskap i teamet och församlingen, massor med muslimer som får möta Jesus! Vilken höst det kommer bli!!

Tack och hej för den här gången Sverige! Nu mina vänner, ska vi vinna Rodopibergen för Jesus!!