Wook, paint and pie

Idag har jag varit lite av en tusenkonstnär. Kock, barnvakt, städerska, sömmerska och bagare (bagerska? bagarinna?).

I've been a bit of everything today. Chef in the kitchen, babysitter, housekeeper, seamstres and baker.

Gjorde en supergod wook till lunch, godkänd av alla. Fortsatte med att städa toaletterna, började sprätta upp ett par byxor för att sy om till kjol och nu har jag och grabbarna Zuniga precis slängt ihop en äppelpaj som vi ska avnjuta efter en sen middag.

I managed to do a really good wook for lunch, appriciated by everyone. I continued to clean the bathrooms, started to transform one of my pants to a skirt and now I've just finished a tasty appelpie with the Zuniga's kids.

När jag klev ur bilen i torsdags efter nästan tre veckor borta från basen, var det första jag såg Moses och Milo på balkongen. Milo sträckte ut armarna framför sig och utbrast: "Maria! Du har kommit hem!". Finns det något som får ens hjärta att brista som det? Nu hänger de efter mig stup i kvarten, både på gott och ont.. =)

When I got out of the car this thursday, after almost three weeks away from the base, the first thing I saw was Moses and Milo on the balkongen. Milo streched out his arms and cried out:"Maria! You've come home!". Whan can make your heart melt like ice in the sun more than that??

Igår förvandlade jag dem till Jesus och en morrande tiger. Det är kul med ansiktsfärg!

Nu ska jag gå ner och njuta av rykande varm äppelpaj. Och imorgon när vi vaknar är Walter och Linda tillbaka! Weheee!!