Det var tokigt mycke folk i parken ikväll!! Ljudet från våra högtalare studsade mot husväggarna bortanför parkens kanter och ingen i hela området kunde undgå att höra att SOS Church var på plats!
Jag såg en tjej under ett träd sitta ensam, gick dit och bjöd in mig själv på hennes filt, vi småpratade lite om musik, nostalgi-låtar som både hon och jag växt upp med och hade lite småtrevligt. Anna var också 83:a, som jag.
När hennes vän Katerina kom var d första hon sa: "Hej, och vem är du? Ska du frälsa min vän här?". Inom loppet av några minuter hade vi pratat om Gudslängtan, tro och sekter. Innan kvällen var slut hade hon berättat att hon lever skyddad i rädsla för sin fd sambos bror och gängmedlemmarna i ett av Sveriges farligaste gäng. Hon står i vårdnadstvist om sina barn, har satt span på sin fd sambo för narkotikainnehav och i slutet på juni vet hon inte vart hon ska ta vägen med sina två små barn. "Hur kan ni hjälpa mig?" frågade hon när jag berättat om vad vi håller på med här i stan. Bakom hennes självsäkra och tuffa attityd hördes ett desperat rop på hjälp, en fråga om det verkligen finns nån som skulle ställa upp, nån som är beredd att offra nåt för att hjälpa.
Innan de drog vidare in till baren skrev hon ner mitt nummer på mobilen: "Maria SOS Church". Hon packade ihop sina saker, log åter självsäkert och sa: "SOS Church.. Jag ska kolla upp er. Vi syns kanske igen."
.
Jag såg en tjej under ett träd sitta ensam, gick dit och bjöd in mig själv på hennes filt, vi småpratade lite om musik, nostalgi-låtar som både hon och jag växt upp med och hade lite småtrevligt. Anna var också 83:a, som jag.
När hennes vän Katerina kom var d första hon sa: "Hej, och vem är du? Ska du frälsa min vän här?". Inom loppet av några minuter hade vi pratat om Gudslängtan, tro och sekter. Innan kvällen var slut hade hon berättat att hon lever skyddad i rädsla för sin fd sambos bror och gängmedlemmarna i ett av Sveriges farligaste gäng. Hon står i vårdnadstvist om sina barn, har satt span på sin fd sambo för narkotikainnehav och i slutet på juni vet hon inte vart hon ska ta vägen med sina två små barn. "Hur kan ni hjälpa mig?" frågade hon när jag berättat om vad vi håller på med här i stan. Bakom hennes självsäkra och tuffa attityd hördes ett desperat rop på hjälp, en fråga om det verkligen finns nån som skulle ställa upp, nån som är beredd att offra nåt för att hjälpa.
Innan de drog vidare in till baren skrev hon ner mitt nummer på mobilen: "Maria SOS Church". Hon packade ihop sina saker, log åter självsäkert och sa: "SOS Church.. Jag ska kolla upp er. Vi syns kanske igen."
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar