Draganas hjälte

Det finns en tjej i en by inte långt härifrån. Hon är oftast smutsig, luktar illa och har trasiga kläder. Hennes språk avslöjar ett sinne hos en fyra-åring fast hon egentligen är 20. Hennes dagar går ut på att tigga pengar i byns centrum. Man kallar henne ironiskt Dragana, efter en känd sångerska. Alla känner henne, en del förbarmar sig över henne ibland, andra rynkar på näsan och ser åt ett annat håll. Men alla känner henne.

Dragana känner mig. Så fort jag kommer in i byn, oavsett om det är med bil eller till fots börjar hon ropa "Mari, Mari!" och springa åt mitt håll. Hon skrattar för full hals och berättar alltid om någon som varit elak mot henne. "Han skrek på mig, släpp inte in honom i kyrkan, ok?", "Hon gav mig inte pengar, släpp inte in henne i kyrkan nästa gång!".

Höjdpunkten av vårt möte är när hon får en kram och puss på kinden av mig. Då blir hon nöjd och skuttar vidare. Ofta följer hon mig var jag än går. Nöjd att bara få hänga med. Människor runt omkring iakttar oss nyfiket, en del ler för sig själva.

Expediten i affären i samma by frågade mig nyligen: "Är det du som är Mari? Dragana pratar alltid om dig. Hon säger: Om du inte är snäll mot mig så berättar jag för Mari. Så du är alltså Mari.. Då förstår jag".

Jag är Draganas hjälte. För många kanske det inte betyder någonting allt. För mig är det en ära. Alla behöver vi en hjälte i livet. Kanske du är någons hjälte?