Där satt han i solen, under trädet. Han log brett när vi stannade till. Flinkt och vant arbetade han med olika borstar, krämer och trasor tills skorna blev som nya. "Det är sånt här som gör att man får känna sig som en man" sa Walter och log. Människor stannade upp och betraktade scenen.
Det här och mycket annat håller på att dö ut, till och med här i södra Europa; uppskattningen av ett äkta hantverk. Det är synd och det är tråkigt. En del tycker att det är rent av förnedrande att gubben måste rensa någon annans skit. Fast gubben lyser av stolthet över sitt verk. Det är ett tankesätt som håller på att dö ut och ersättas med "det nya, framgångsrika" tankesättet. Det som hände i Sverige också för 100-150 år sedan. Ut med människan, in med maskinen. Industrialismen på 1850-talet.
Är det verkligen bättre och finare att vara IT-konsult än sömmerska? Börsmäklare än skomakare? Civilingenjör än snickare? Det är konstiga värderingar som råder när jobb ger bättre betalt när man arbetar med maskiner än med människor.
Mannen i Sofia lider iallafall inte av sin vardagssyssla. Vi log tillbaka, tackade så mycket för excellent putsning och lämnade honom där. Och om inget annat hänt sitter han nog fortfarande där, i solen, under trädet.
Kan man inte tänka sig att församlingen ändrades också i denna veva ut med relationskristendom och in med sinnets förnyelse(felaktig typ), kristen management, bort från det organiska in med det strukturerade hierarkiska och mekaniska.
SvaraRaderaJag vet att jag överdriver men kan inte låta bli att irriteras över hur nära kristendomen följer tidsandan.