I got my laughter back!

Ja vet inte vad som hände, men helt plötsligt började ja skratta igen! Jag hade inte ens märkt när det försvann, men när jag helt plötsligt började skratta under bönenatten i fredags så kom ja på att det hade varit borta ett tag.
Jag vet inte när det försvann, men du vet känslan när skratt är någonting du tar till för att vara trevlig, få andra människor att må bra och för att fylla ut en konversation.. När leendet är något man bekänner i tro, även fast känslorna talar ett annat språk.. När man ler för att övertyga sig själv om att man är lycklig.. Det var så ett tag. Men jag har inte ens tänkt på det. Har bara haft en konstig känsla av saknad. Jag visste inte vad ja saknade. Förrän i fredags.

Nu är mitt skratt tillbaka! Det där djupa, barnsliga, bubblande, glädjefyllda skrattet som man inte kan hålla tillbaka! Som får en att le när man sitter ensam på pendeln, cyklar hem i iskallt regn eller diskar berg av disk. Man bara kan inte hjälpa det!

Tack för att Du gett mig skrattet tillbaka Jesus!