Nu står ja på stationen å väntar på pendeln som ska ta mig in till stan. Jag trotsar den lilla kyla som envist klänger sig fast å har tagit fram skinnjackan. Våren är på väg!
Den här morgonen är en fantastisk morgon! Jag är fri, förlåten, älskad, kallad, utmanad å utrustad till ett liv i glädje, äventyr och passion!
Mitt liv är inte utan mening, jag lever med ett mål i sikte. Jag lever inte ensam, runt omkring mig har jag hundratals, tusentals, ja miljontals människor som känner samma sak, känner samma Gud.
Idag är en sån där dag när ja inte behöver tänka positivt för att vara glad. Idag bubblar skrattet upp ur magen å ja kan inte hålla tillbaks det!
Idag är det söndag igen, jag är på väg in till den kyrka jag älskar mest av alla! Där känner jag mig aldrig för högljudd, aldrig för positiv, aldrig för "på". Hellre lite för hög volym, än att man hör när någon petar i näsan. Hellre lite för skrikigt än viskningar. Heller lite för pushigt, än osäkra trevanden.
Det här min kyrka, alla trivs inte här. Det är ok. Men jag kan inte tänka mig en bättre plats på jorden just nu!
I love Sundays!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar