Det är svårt det där. Trodde jag och tänkte jag länge. Att vara andlig. Att känna igen den Helige Andes röst. Att kunna följa honom. Att göra det som Gud vill att jag ska göra. Men så var den en som lärde mig att vara andlig är att vara praktisk. Att vara andlig är att göra, inte bara att höra.
Så igår satt jag på bussen hem från jobbet. Bara en av mina fem tjejer i husförsamlingen kunde komma på träffen samma kväll. "Jaha" tänkte jag. "Jag lyckas inte riktigt nu", "'vad slarvig jag blivit", "undra vad som är fel?".
Några timmar senare låg jag i sängen och skulle precis till och somna. Då hade jag fått prata med min ena tjej på ett sånt sätt som inte skulle vart möjligt om hela husisen varit samlad. Hon låg nu nerbäddad i soffan. På sängen bredvid låg en annan tjej, med sin tvåårige son bredvid sig. Samma kväll hade hon bråkat med sin sambo och flytt hemifrån. Nu sov hon hos mig. Tacksam över att någon öppnat sitt hem för henne.
Att vara andlig är att vara praktisk. Tack Helige Ande att jag får leva så här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar