Skriver från ett vintervitt paradis

Det är något magiskt med snön. Varje gång den kommer för att stanna ljusnar min värld och ett leende sprider sig på mina läppar. Jag gillar snö helt enkelt! Vet inte riktigt varför, men renheten, tystnaden, ljuset och knarret under fötterna är magiskt för mig.

Nu är jag hemma hos mamma några dagar. Har besökt min halvbror och hans familj ikväll, suttit framför öppna spisen och pratat bulgariska med en albansk familj från kosovo som kunde lite makedonska. Världen är liten.

Tidigare ikväll fick jag be med en kvinna till frälsning - på telefon! Hon är vän till Sarita i min husförsamling, och behövde lite råd och hjälp. Så vem kan hjälpa bättre än Jesus?! "Ja.. så här mår jag. Vad ska jag göra?" frågade hon mig. "Jo, du förstår, Jesus.." började jag, och fick sluta i en ljuvlig frälsningsbön tillsammans med henne.

Mår som en prinsessa, älskar mitt liv och nu ska jag krypa ner bredvid mamma och katta i dubbelsängen.

God natt!