Då var vi här igen då.. i det poetiska stadiet dit man når när läggdags kryper allt längre och längre in på småtimmarna, allt medan morgondagen fortfarande knackar på i ottan. Då allt man tänker verkar som det smartaste på jorden, och inte plats är bättre än just den här, just nu.
På balkongen svalkar det skönt nu. Jag har vant mig vid värmen så till den grad att i mitt huvud kommer det att vara så här jämt nu.. Natten kommer och kyler ner världen, allt saktar ner och laddar för en fräsch start.
Det finns inget skönare att mitt i den här vardagen, det som sker här och nu, ge sitt liv till andra. Leva för att de som betyder allt i mitt liv ska njuta max av den här dagen. Då är det ett tillfredsställt hjärta som bankar i Marias kropp så här sent på kvällen i balkongbrisen. Ögonen och ryggen trötta, händerna skrumpna. Men hjärtat gott - allting gott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar