Back on the streets

Svetten har redan torkat, fötterna ömmar så där efter att man varit ute och gått flera timmar, ögonen är lite trötta, men i hjärtat brinner en ny glöd, en tillfredsställelse i själen som man inte får efter väl så många dagar framför en dataskärm. Ja, jag tycker om att plugga. Jo, jag gillar administrativt arbete, men när jag får vara ute bland människor då, DÅ lever jag.

Jag älskar mötet med människor! Jag älskar den 11-åriga Vanja som springer mot mig så fort jag kommer till hennes del av byn, kramar om mig och sedan inte släpper min hand under hela tiden jag är där. "Jag ska bli som du när jag blir stor" säger hon till mig.

Jag älskar baban som stoppade mig på vägen in och bad mig be för hennes tarmar, för såret efter operationen, att det skulle läka snabbt.

Jag älskar den lilla, lilla kvinnan som kommer med sitt 2-månaders barnbarn till mig, drar mig åt sidan och viskar "Hon föddes med ett hjärtfel, kan vi inte be så att läkarna inte hittar något fel på henne när vi åker till sjukhuset nästa gång. Men säg inget till någon, jag vill att bara du och jag ska veta.." Och så ber vi, och tiden stannar just där och då.

Jag älskar Marta, en tvåbarns mamma i 20 årsåldern som jobbade som prostituerad när vi träffade henne för första gången, men som nu är gift, frälst och döpt och strålar när jag träffar henne.

Jag älskar Rosa, en allt för stor kvinna som varit och jobbat i grekland, men som nu träffade mig för första gången på över ett år, och utbrister "Ja, ansiktet är lite smalare, men magen, ehhh!" och så skrattar hon och ber mig förklara skillnaden mellan Jehovas vittnen och oss för henne.

Jag älskar människor! Tänk att just jag får ha det som jobb, som hobby, som liv! Att träffa människor, av alla sorter och slag, och få vara en del av deras liv, om än så bara för en kort stund. Men åh, vad jag önskar att jag skulle få lämna avtryck den lilla, lilla stunden. Ett avtryck som blir kvar i evighet.

I´m back on the streets again!!